Jag vet ej varför jag fortsätter vältra i det som gör ont. Saker som är förbi som kommer tillbaka på grund av min egen idioti. Jag kommer aldrig lära mig, jag kommer aldrig bara kunna se framåt utan att titta bak på allt jag hatar och allt om har hänt. Jag drunknar i mina minnen utan dig. För allt jag vill är att vara tillbaka där med dig, även om minnena gör ont, även om varje sekund som jag tänker på minnena med dig dödar mig bit för bit. Jag är inte hel. Men en del av mig undrar om jag någonsin varit det.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Webbadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback