Ska skriva om mitt liv fram tills denna dagen, jag kommer censurera, det blir svårt att annars våga skriva om det.
Jag föddes hemma hos min morbror den 19 mars år 1997, efter det blev jag döpt till Victoria Öberg. Jag växte upp hos min mamma,min pappa, min syster och min bror tills runt sju års åldern då vår pappa flyttade ihop med en annan kvinna och lämna oss. Jag fattade ej varför, jag var bara sju. Vi flyttade från byn där alla mina vänner var, där jag kände mig hemma och flyttade in till sjöbo. Sedan flyttade vi till Tomelilla. Sedan flyttade vi till utanför sjöbo. Sedan flyttade vi tillbaka till den lilla byn igen. Det hade ej hänt så mycket där medans vi hade varit "borta". Sedan flyttade vi igen, till en liten by presic brevid den andra byn. Och där bor vi nu, eller ja, Jag ,min mamma, min nya pappa och vår katt.
Så för att förklara, min syster flyttade till pappa precis innan vi flyttade till lövestad där vi bor nu, min bror han har en egen familj och jag träffar ej han så ofta som jag skulle velat.
Det var den förkortade och mer lyckliga version av mitt förflutna, bara det viktigaste.
Ska skriva om mitt liv fram tills denna dagen, jag kommer censurera.
Jag föddes hemma hos min morbror den 19 mars år 1997, efter det blev jag döpt till Victoria Öberg. Jag växte upp hos min mamma,min pappa, min syster och min bror tills runt sju års åldern då vår pappa flyttade ihop med en annan kvinna och lämna oss. Jag fattade ej varför, jag var bara sju. Vi flyttade från byn där alla mina vänner var, där jag kände mig hemma och flyttade in till sjöbo. Sedan flyttade vi till Tomelilla. Sedan flyttade vi till utanför sjöbo. Sedan flyttade vi tillbaka till den lilla byn igen. Det hade ej hänt så mycket där medans vi hade varit "borta". Sedan flyttade vi igen, till en liten by presic brevid den andra byn. Och där bor vi nu, eller ja, Jag ,min mamma, min nya pappa och vår katt.
Så för att förklara, min syster flyttade till pappa precis innan vi flyttade till lövestad där vi bor nu, min bror han har en egen familj och jag träffar ej han så ofta som jag skulle velat.
Det var den förkortade och mer lyckliga version av mitt förflutna, bara det viktigaste.
Kommentarer
E

Och du kommer kunna berätta så mycket mer om några år. <3



Glöm aldrig, det är du som skriver din egen historia. <3

Vicky
http://gatukors.blogg.se/

Ja det kommer jag <3



Och det är ej så mycket att berätta än så länge <3


Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Webbadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback