Jag känner frosten på gräset under mina bara fötter, det gör ej ont. Jag vet ej om det någonsin gjort det, känt kyla överhuvud taget. Jag känner värmen som pulserar i mina ådror, det är väl det allt handlar om? Blod? Vi är beroende av det, utan det skulle vi ej vara här. Jag kan inte se på det utan att bli yr, må illa, hyperventilera. Jag förstår inte, det är bara blod. Bara. Nej, det är allt vi är, allt vi längtar efter. Vi längtar efter att känna blodet koka och känna det pulsera hoss den vi älskar mest. Vi tar det förgivet men det är allt vi är.