Något jag verkligen hatar är unga (alla åldrar såklart) tjejers syn på sina kroppar, något som tas upp men aldrig kan bli uttjatat. Att unga tjejer, allt yngre och yngre, tror att det inte duger om de inte ser ut som de i reklamer för kläder är något som måste ändras, dem, (vi, jag är verkligen inte helt imun mot det), ser inte allt jobb för att personen ska se ut så där, då pratar jag inte bara om svält, träning och sådant utan även retushering och "rätta" vinklar. Bara för att kroppen ser "snygg" ut betyder inte alls att den är sund och det är egentligen det som är viktigt. Att vara frisk och lycklig oavsett storlek. 
 
Största delen utav kampanjer emot osunda kroppsideal riktar in sig endast på de som vill bli smalare, och de som svälter sig eller andra "metoder" för att bli det, när nästan lika stor del av "kroppsidealsvärlden" är att folk som är smala känner att de är allt för smala. Detta visar ju att man aldrig blir nöjd med sin kropp om man bara koncentrerar sig på de små "felen" som nog ingen annan tänker på.
 
Jag vill här på bloggen börja motarbeta och hjälpa folk som känner såhär, till att börja med vill jag få er att plocka fram allt ni gillar med er själv och skriva upp på en lista, detta behöver inte alls handla om utseende utan om egenskaper också. Jag vill att ni ska börja med så mycket ni kan komma på om det är 3 eller 50 saker spelar ingen roll. Ta ett papper och lista upp sakerna som ni gillar med er själv och försök att åtminstone en dag i veckan lägga till åtminstone en sak på listan. Då kommer ni efter ett tag ha en lång lista på vad som är vackert med er och kan enklare koncentrera er på de sakerna!
Självklart gäller inte detta bara tjejer utan killar också, jag vet dock inte mycket om deras kroppspress, men vill gärna veta!
 
Jag vill verkligen veta era åsikter om de sjuka kroppsidealer och gärna veta hur det går med era listor om ni tar mitt tips!
 
Detta inlägg var skrivet 20 i 1 på natten så förlåt om det inte alls hänger ihop.

Har många gånger hört orden 'tiden är en människas värsta fiender' eller 'vi kämpar mot klockan', samtidigt så är vi tacksamma över att tiden går så att vi ibland kommer bort från de saker som vi inte vill göra. Ibland så behöver man känna hur tiden går för att veta att man lever. Det är det jag behöver just nu, för det känns som om tiden står stilla ibland, det kan väll inte bara vara jag som känner så? Det kan väll inte bara vara jag som är tacksam att tiden går så att man inte fastnar,så man inte råkar sluta leva för nuet. Det är trots allt framtiden man längtar efter.
Hur känner ni inför framtiden?

Faller tillbaka, in i mörkret som jag så omsorgsfullt stängt in där långt inne. Allt känns så overkligt, marken flyttas och jag sitter kvar på golvet medan alla minnen spelas upp runtomkring tills allt jag kan göra är att gråta en stund och sedan fortsätta. Hittar inte orden så som jag gjort innan och det skrämmer mig, orden är allt jag haft att förklara mig med innan. Nu står jag helt förstummad och försöker mig på teckenspråk till någon som är inställd på att glömma mig. Jag vill låta honom, låta honom glömma och gå vidare. Men vill inte förlora honom.

Jag tänkte skriva ett sånt här djupt inlägg om känslor, men sen insåg jag att det inte ändrar något. Någon gång i mitt liv vill jag skriva ett hjärtskärande tal om saker som betyder mycket för vår värld. Jag vill förändra världen genom mina ord, just nu får jag nöja mig med att skriva för att inspirera, för att stödja. Men en dag, vill jag prata och veta att folk lyssnar. Att folk förstår, sanningen är att jag inte bryr mig om dom håller med eller inte. För det ända jag vill är att förändra en bit utav vår värld till det bättre, oavsett om det handlar om djurs rättigheter eller mobbing. Jag vill vara med och förändra, och innerst inne tror jag att vi alla har vad som krävs för att göra just det. Vi måste bara inse att vi är starka, och att om vi bara tror kan allting hända. Ärligt talat skrämmer allt sånt här mig något fruktansvärt, känslan av att man kan misslyckas. Men jag vill inte leva mitt liv vetandes att jag inte gjorde ett enda dugg för att föverkliga mina drömmar.


Jag vill inspirera folk att uppnå sina drömmar, vad drömmer ni om?

Jag är förvirad. Jag vet ej vad jag ska göra längre. Du och jag eller bara jag.... Vi eller jag. Jag kan ej tänka  det gör ont. Hejdå.
Edit; Du måste erbjuda mig allt. Och jag vill ej att du gör det. Jag kommer bara såra dig, eller tvärtom..

- Tänk om du var en av dem goda? Tänk om jag träffat dig?
*~*~*
Jag kan inte fatta det, jag bröt ihop. Jag fattade ej, tänk om jag var den enda som kunde rädda dig, tänk om jag var där men inte såg dig? Inte märkte? Tänk att det nu är för sent.
...
Det var en människa ni hittade, en människa som har levt på denna jord.
Men det gör han ej mer.
Jag var ju där. Inte just där men jag var runt området.
Jag såg stocken där han hittades.
Men tänk om han var okej då?
Tänk om jag hade kunnat rädda han?
Tänk om jag hade hittat han..
*~*~*
Kan inte fatta att dem hittade en död människa i sjöbo, i skogen är jag tillbringade en hel helg med min kompis,
jag sörjer för att han kan ha varit god, han kan ha varit snäll.
Han kan ha varit någons.
Så jag tänker sörja,
för han hade kanske en familj.
Ett liv.
Vila i frid främling <3