Medan spellistan dunkar i bakgrunden Lauren Aquilina sjunger om att vara en syndare så städar och bloggar jag i mina, hyffsat, nya mjukisshorts från HM. De är så sköna att jag nästan gråter varje gång de åker i tvätten. Helt klart värt de 50 kronor, så mysiga och söta som de är. Är helt klart ett av favoritplaggen och hade nog kunnat leva i dom resten av livet om det gick!  Som pricket över i:et matchar jag med en skrikigt orange tröja.

Eftersom mitt värmeskydd tog slut och jag numera alltid vill fixa mina toppar med plattången innan jag lämnar huset, så att de inte spretar overallt och ingenstans, så fick jag ta och fixa nytt. Så tänkte att jag skulle prova Proffs värmespray. För 59 kronor på Åhlens hittade jag denna och ska snart testa denna, och då återkommer jag såklart med en liten recension. 

Har ni någon gång haft en sån dag då man grubblar på allt? Övertänker och dividerar om allt från petitesser till världsproblem. När allt från en billigt trickfilmad schampo reklam till en artikel om världshungern väcker så starka åsikter hos en att man knappt kan hålla sig. Att det känns som om man ska explodera under trycket av dess outsagda saker. En sådan dag då hat och kärlek blandas vilt till en stor känslostorm där ens känslor skrattar och gråter tills ens kropp inte orkar. En sådan dag man blir slö bara av ens egna tankar. Har ni någon gång haft en sådan dag? Eller som jag, en sådan vecka. Månad. Kanske till och med år. Vem håller räkning när man har moll-skalor och sightsavers att tänka på? Mina tankar är konstant i kaos av lösningar, problem och frågor. Nästan som om jag borde ha en diagnos. Det finns ju bokstäver för allt idag. Ja, MBD och ADD sen slänger vi in lite Hn i mixen så är vi klara. Man kommer på sig med att prata om allt och ingenting, i samma mening. För ens kropp är för långsam för ens tankar. Mitt tangentbord och mina fingrar hinner inte med i detta virrvarv. Under denna stund har ett hundratal andra tankar svävat bort. Meningslösa och storslagna. Hur orkar man hålla allt under koll. Jag hade nog kommit längre i mitt liv om alla mina tankar skrevs ner, uppfinningar och planer. Hade kanske varit en svensk, kvinnlig, version av Bill Gates. 17 och miljonär, hade inte det varit något? Hade jag ens njutit av det? Jag hade velat ge. Bara ge och ge tills jag lever som en vanligt arbetande människa. Eller vänta vad är nu klassifierat som "vanlig"? Kanske vill jag leva lite över medel, kunna njuta lite extra. Kan ens pengar få en att göra det? Och där drev tankarna iväg om pooler omringade av fejk palmer och att kunna hyra Johnny Depp för en kväll. Så, frågan återstår, har ni någonsin haft en sådan dag?  För jag tror minsann min har varat i si sådär 17 år.

 

Idag drar det iväg på äventyr till havet. Träffar upp det gamla tjejgänget och har en mys kväll ute. Tid att bara ta igen försvunnen tid och prata om allt mellan himmel och jord är vad alla behöver lite då och då.

 

 

 

Ljus i plåtburk och pappersrosor pryder nu ett utav mina bord där hemma. Ljuset från ett fyrpack utav dessa, med olika dofter, finns att köpa på rusta för 20 kronor. Luktar fräscht och inte så starkt som enligt mig blir förmycket nu på sommaren. Helt perfekt att ha tänt när det pågår nattligt bloggande.

 

Så efter tre veckors "hårt" jobbande är jag tillbaka och  så gott som levande! Med en tilltuffsad axel och x-antal blåmärken har jag en lång ledighet framför mig. För att uppdatera, skolavslutningen firades och jobbet började måndagen därpå. Ett mysigt jobb på en förskola med massor utav lek och stoj. Med en knapp vecka kvar är jag lycklig och viftar åt alla håll när min axel knakar till och har, som jag vet nu i efterhand, nästan gått ur led och därför har det uppkommit en muskelblödning och lite sånt trevligt. Så med en aning stelare och värkande axel går jag tillbaka till ett jobb där man inte direkt kan välja att vara försiktig med en sådan skada. Efter ytterliggare en efterkoll av min klantighet har dom konstaterat att mina leder är överrörligare och att jag är värsta ormmänniskan. Hittat talanger jag inte visste att jag haft om man kan säga att det är talang att vika armen på fel håll och dra tummen bak till handleden. Men min vardag är på spåret igen, och dom där gyllene ögonblicken verkar vara konstanta här i sommarvärmen.

Som några kanske vet är jag helt och hållet beroende av kaffe. Började dricka kaffe dagligen sommaren innan gymnasiet, då var det väll en kopp antingen på morgonen eller vid middagsfikat, men nu överlever jag inte tre timmar utan kaffe. Min familj kommmer börja tycka att jag ska in på koffeinrehab om det fortsätter såhär. Men koffein från kaffe tycker jag ändå är bättre än från energidryck som brukade vara min standard dryck.  Så på dagar när jag är hemma vill jag ibland lyxa till det med något utöver det vanliga, och då brukar det bli en hemmagjord latte. Eftersom mjölkskummaren mystiskt försvann i senaste flytten får jag nöja mig med att försöka vispa till den så gott det går.

Dagens lilla frukost medan jag försöker besegra huvudvärken. Sitter och sörplar på fräscht och uppiggande gurkvatten samtidigt som jag tar tag i sorteringen av gårdagens bilder. Några guldklimpar finns där nog.