Det plågar mig, men jag vet ej vad. Det känns fel, allt.

Dagarna är längre, plågsammare och mindre färgglada.

Jag vet ej vad som hände, men jag ska ta reda på det. Jag ska komma på vem som tog bort färgen från min värld. För utan färg är det meningslöst, jag vill njuta av höstens första regn, av höstens löv i alla dem färgerna någon tog. Jag hittar inte inre frid längre, bara kaos. Och det gör ont. Sagorna blir sorgligare, tankarna på allt som ej kan hända. Jag vill tro på sagorna, jag vill tro på magi... Jag vill tro på färgerna.