Jag vill känna snön smälta mot min sårbara hud, känna hur den för ett ögonblick fryser blodet i mina ådror. Jag längtar tills snön kommer, världen blir mindre sårbar. Snön som lägger sig på marken, skyddar världen mot allt ont för en liten stund. Jag älskar känslan av först brännande sen frysand smärta när en snöflinga blir till vatten mot min kind. Smärtan lindrar allt annat, det är en sådan smärta som ej gör ont. Jag älskar hur snön blåser omkring, dansar för en. Dansar en dans av sorglös glädje runt om kring mig och sveper med mig till ett förtrollande ställe utan hat och rädsla. Jag längtar till stunderna där man är insvept i flera filtar, hur man skakar tänderna och om hur man ser sina andetag bli till ånga i den kalla natt luften. Kylan skadar mig inte, den är min vän. Den får mig att känna. Den lindrar min smärta. Får mig att se klart. - Jag älskar att ligga på gräset och stirra på himlen när den första snön faller.