Jag vet att det jag gjorde var fel, jag vet att jag kunde ha låtit bli. Han var inte min, men han var underbar och just då ville han ha mig. Hur ska man låta bli att såra någon när man verkligen känner att hela ens kropp verkligen vill ha han, för så kände jag. En del av mig känner fortfarande så, jag vet att det är dumt men jag är fortfarande kär i han. Och jag sårade en person mycket på grund  av mina känslor, och även om personen inte var en nära vän utan vi hade bråkat förr rätt mycket så var det fruktansvärt att såra henne. För jag visste ju om det, från början, innan alla känslor. Och jag önskar innerligt att jag kunde gå fram och säga till henne att jag ångrar det, men det gör jag inte. Och jag tänker inte ljuga heller. Ett tag var jag så förbannad på henne, alla hoten från hennes vänner anonyma kommentarer allt det var enligt mig så onödigt. För om situationen skulle varit omvänd skulle jag inte kunnat göra det, hur sårad jag än var. Jag vet att jag gjorde fel, men jag ångrar inget.