ångest
över att prata med han
ångest
över att inte träffa Han
ångest
över att han har känslor jag inte kan besvara
ångest
över att jag är förälskad i Han
ångest
över att han inte ger upp
ångest
över att jag inte kan ge Han mer av mig själv
ångest
över att detta aldrig tar slut.
Det kanske är dags igen, att börja blogg. :)
Okej, så imorgn är det skolaslutning vilket betyder hejdå sjuan och hejdå Rovin. Fan, känns som om skolan är invaderad av rymdvarelser nu allt ändras och inte till det bättre direkt. Men skolan har ju blivit invaderad, av något som liknar en rymdvarelse. Kommer sakna alla underbara människor och lärare även om man tycker alla är irriterande och stränga.
Ja, men det var väll allt just nu :D
Har hört det här förut, har känt detta innan. Jag vill bara att allt ska bli som förr, även om det är omöjligt.
Fan, jag är så arg på dig men jag älskar dig för mycket för att hata dig. Har gått igenom detta innan.
Replay > Replay > Re fucking play.
När man tänker på hur vackert det är, hur otroligt fint det är när snöflingorna faller från den mörka himlen och sakta bildar ett täcke över allt så kan man inte låta bli att le. När man ser barn leka i den vita snön, vad kan då vara fel?
Men när man tänker på hur många liv detta otroligt vackra ting har tagit, känns det omöjligt att le på samma vis. Men snö kommer ändå vara fantastiskt, vi kommer ändå önska efter det miljoner gånger om. Snö kommer ändå alltid vara något vackert och kul. Allting har två sidor, det är bara upp till er att ta reda på vilken sida som är mer dominant. Alla har något ont i sig och något gott, men vi kommer ändå att älska varandra. För vi vill ha det där vackra.
Andra veckan i skolan är snart över, och jag lever fortfarande.
Känns riktigt bra faktiskt men ja, har ingenting att blogga om så hej.
Åh, gud... Känner att det är dags att börja plugga på riktigt. Jag vet att det är ändå rätt tidigt men utbildningen jag vill komma in på (just nu, man vet aldrig vad som händer) är svår att bli antagen till :S Man ska ha examen på avancerad nivå ha 240 högskolepoäng och utav dem minst 60 på avancerad nivå :S Men jag tror att om man verkligen vill så kan man nog göra praktiskt taget vad som helst :) Det är till en forskar utbildning då, antropologi är det andra jag vill och det skulle också vara great :)
Vad tycker ni, är det för tidigt att börja oroa sig för sådant? <3
- Because i´m a fucking diamond freak baby.
Tummen upp för en dag med shopping och många bra fynd :)
Den dåliga starten på det nya året tar jag som ett tecken, antingen är allt det onda förbi eller så kommer 2011 bli ett helvete, vi får se.
Varje andetag är utan honom är inget annat än smärta.
Och jag som trodde att dem var rätt, att det var kärlek. Tydligen var det det för henne, men inte för han.
Vad är kärlek egentligen?
-Och så läser jag dem igen, sagor utsmyckade med prinsar och lyckliga slut. Frågan är bara om man kan leva lyckligt i alla sina dagar.
Folk ser på mig som om jag kommer att gå sönder. Och det kommer jag.
Är det rättvist?
länk 
This is an sos, Please don't take my soul, Its the devil inside of you